212
Han var min första och enda stora kärlek och den har varat hela
mitt liv. Vi har stärkts av det vi gått igenom, vi har kunnat prata
och diskutera. När mamman till hans dotter insåg att han var gay
bestämde hon att han aldrig mer skulle få träffa flickan. På den
vägen är det.
Min mamma visste att jag var gay långt innan jag berättade
det. Det var inga problem. Men min pappa tog avstånd och med
min styvfar var det mycket misshandel och sådant. Jag växte upp
med alkohol och otrohet och mycket sex. Det var i princip det jag
lärde mig. Min styvpappa fick reda på att en av hans bästa vänner
var gay och då höll han på att slå ihjäl honom. Det skröt han om
och satt och skrattade åt. Om man inte gjorde som han sa blev man
bestraffad. Min mamma har alltid velat bli omtyckt. Hon älskade
den där mannen och såg inte det hemska.
Jag har två äldre systrar, jag är sladdbarnet. Det första de
frågade när jag berättade att jag var gay var om jag inte var rädd
för aids. Jag tänkte: ”Varför berättade jag över huvud taget?”
Min pappa dog tidigt, på 90-talet. Min styvfar dog för något år
sedan och min mamma likaså. Min pappa ville aldrig träffa min
man. Han bytte fruntimmer snabbare än han bytte kalsonger. Han
var falsk; han lovade att vi skulle göra en massa saker tillsammans
– gå på tivoli, åka till Afrika – men det blev aldrig av. Jag hörde i
princip aldrig någon av mina föräldrar säga att de älskade mig.
När jag gick i skolan gillade jag språk och ville jobba på resebyrå.
Men så blev det inte. Jag hade ganska bra betyg när jag gick ut
nian, men inte tillräckligt för att komma in på humanistisk linje.
I dag kan jag skratta åt mycket av det som hänt i mitt liv. Men
det var inte alkoholen som fick mig att vara ihop med killar. Det
hade jag varit ändå. När jag flyttade till Stockholm kändes det som