277
jag mådde allmänt dåligt då; jag var närmast hemlös, hade inget
jobb, inga pengar. Allting runt mig var katastrofalt. Hivbeskedet var
bara lite extra ovanpå det andra. Ganska snabbt förstod jag att jag
måste sluta knarka om jag ville överleva.
Hur började du missbruka?
Jag hade varit ute på en bar med min dåvarande sambo, vi hade blivit
ovänner och på gatan där jag bodde träffade jag en kille som ville sälja
en jacka till mig. Jag såg att han var narkoman. Jag vet inte var jag fick
det ifrån, men jag sa att jag skulle skaffa fram pengarna om han stod för
knarket. Det var stundens ingivelse, jag var arg och irriterad.
Jag blev väldigt uppåt och glad. Jag var ganska blyg och nu tyckte
jag att jag var kung över hela världen. Så började jag umgås med
andra homosexuella som var ute och festade – det här var 90-talet i
Stockholm, rejvperioden, ute på Docklands var alla påtända, det gav
en extra dimension åt dansen och sexet.
Egentligen blev jag nog missbrukare redan den där första gången.
Det fastnade i mitt huvud som en positiv upplevelse. Jag var 35 år. Jag
blev nyfiken och när det fanns droger drogs jag till dem. Det blir en
sådan dopaminkick, det är det man fastnar för.
Hur förändrades ditt liv av missbruket?
Till slut var det bara knark det handlade om. Jag hade eget företag
och jobbade med grafisk formgivning. Jag var typograf från början,
på Dagens Nyheter. Sedan startade jag eget och hade bland annat
Riksteatern och Dansens hus som kunder. Jag höll på med musik
också, hade egen studio och gav ut några skivor med techno.