210
I och med att jag är nykter alkoholist och narkoman går jag på
möten två-tre gånger i veckan. Utöver det tränar jag och arbetar
heltid, jag kör truck. Alla på jobbet känner till min läggning och
att jag har hiv. Ingen säger något om det, det är inget märkvärdigt.
No big deal.
Jag har jobbat på samma arbetsplats i 28 år. De har stöttat
mig till tusen procent. Det är många som har missbruksproblem
och inte tar itu med dem, och då får de oftast sparken. Jag har
varit ärlig från början och berättat hur det ligger till. Tack vare
det har jag kvar mitt jobb, min lägenhet och min man. Han och
jag gifte oss 2009. Han är 73 år och således ålderspensionär.
Han har inte hiv.
Jag har använt morfin och alkohol. Länge ville jag inte
erkänna för mig själv att jag var missbrukare. Jag uppfyllde inte
alla kriterier på en fullblodsalkoholist och därför intalade jag mig
att jag inte var som de som sitter på parkbänken.
Men jag har fått hjälp och smyger inte med att jag var gay och
alkoholist och hade hiv. Tidigare har jag tagit på mig clownrollen
och visat det jag velat visa utåt. Innanför skalet har ingen fått
komma. Men nu släppte jag garden. Jag började gå på möten.
Jag jobbade i tolvstegsprogrammet.
Hur jag fick hiv? Det finns bara två möjligheter. Antingen var
det en fransman och hans kompis på ett hotellrum eller så var det
en kille som dog i aids nio månader senare. Detta var 1989. I den
generation jag tillhör skulle man inte prata om det, det var hyschhysch.
Det var mycket okunskap då.
Jag och min man hade precis blivit tillsammans, och vi kände
att det kanske var dags att testa sig. Beskedet fick jag på telefon
och det blev väldigt konstigt. De ringde mig och sa att jag nog