62
Jag är 67 år och fick diagnosen i februari 2017, på min sons födelsedag.
Jag hade mått väldigt dåligt under hösten och blivit undersökt
av många läkare. Veckan före jul låg jag inlagd och isolerad på
infektionskliniken vid länslasarettet, eftersom de trodde att jag
hade tbc. Det var ingen som hade tagit några hivprover, trots
att jag hade berättat att jag hade varit i Afrika flera gånger. Det
berodde nog på att jag var för gammal.
Hur tog du hivbeskedet?
Det står i mina journaler att jag var väldigt samlad och att jag tog
det bra. Eftersom jag inte hade orkat någonting var jag helt säker på
att jag hade cancer någonstans i kroppen. Läkarna höll med om att
det var något fel på mig, men hittade inte orsaken. När de sedan
kom och sa att jag hade testat positivt för hiv, tänkte jag: ”Yes, det
var inte cancer!” Jag tänkte att kan de leva med det nere i Afrika,
så kan jag det också.
Förmodligen blev jag smittad hösten 2014. Jag blev dålig på
planet hem från Lesotho och trodde att jag fått influensa. Min särbo
var arg på mig för att jag inte hade tagit någon influensaspruta.
Min dotter som är sjuksköterska sa samma sak: ”Varför tar du
inga sprutor?” Men det var inte influensa, det måste ha varit
primärinfektionen.
Varför är du engagerad i Lesotho?
Det började med att min dotter var barnlös och så gärna ville
adoptera. När hon fick barnbesked från Lesotho frågade hon om
jag ville följa med. Där åkte jag runt och besökte några barnhem.