150
Hur funderar du kring att bli äldre med hiv?
Man tänker ju mycket på hur man kommer att bli bemött om
man hamnar på vårdhem eller liknande, hur personalen kommer
att vara. Om man vårdas hemma vill det till att den personal som
kommer också är välutbildad. Där finns det ingen som kan skälla
på dem om de inte kan. Men just nu mår jag fantastiskt bra.
Det är bara det att du bär på en dramatisk historia …
Ja, och jag kan fortfarande gråta inombords när jag tänker på det.
Samtidigt är jag väldigt tacksam över att jag klarade det. Ibland
läser man om folk som inte kan ta sig ur det när någon närstående
dör. I början när folk sa saker om min man som jag inte kände
till, fick jag nästan ångest.
Det var väldigt dramatiskt allting. Det
gick fort. Han hade visat tecken på att
han inte mådde bra, men han bekände
aldrig någonsin att han visste vad det var.
Folk kunde också fråga: ”Är du inte arg?” Nej, det tänker jag inte
vara. Herregud, vad mycket roligt vi hade och vilka fina barn
jag har fått. Då mår jag bra. Det där andra, det klarar jag inte.
Jag tycker att det skulle vara lite jobbigt att träffa en ny karl och
behöva säga att jag har hiv. Nej, då struntar jag hellre i det.