29
Till en början hade jag varit fri där nere och inte haft något
umgänge med någon från det andra könet på ett bra tag. En
vit man blir lätt ett lite begärligt rov. Man pratar om prostitution
och jag kan tänka mig att när nöden inte har någon lag, då blir
man ett slags villebråd. Och så har man ju sina lustar. Man
var ute och man umgicks och träffade folk, och det var på den
vägen som det hände sig att jag hade en sexuell kontakt med en
afrikansk kvinna.
Efteråt fick jag magsmärtor och den svenska läkaren tog
prover och kollade. Jag hade fått en virusinfektion som jag fick
antibiotika för. Då fanns inga tankar på hiv. Det kom senare, mot
slutet av 80-talet, och då var det många i min bekantskapskrets
som blev oroliga. Några hade kanske tagit sig en öl för mycket
när de var ute och så blev de attraherade av någon kvinna. Många
som åkte ut var ungkarlar som levde loppan.
Långt senare, då var vi framme vid 1997, fick jag förkylningar
och utslag. Jag blev trött och hängig och kunde inte begripa vad
det var. Jag åkte hem till ett sjukhus i Sverige. De hade undersökt
mig på den svenska kliniken där nere och trodde att jag hade
någon abscess eller något i magtrakten. Jag är inte den typen som
springer ut och vänstrar, men min sjukdom hade fått utvecklas
under lång tid.
När de då konstaterade att jag hade hiv rasade hela min värld.
Min hustru var med när läkarna förkunnade det hela.
Men hon tog det jättebra. Jag har tänkt på hur jag har gått och
burit på det här så länge och kanske blivit mer och mer smittsam.
Så plötsligt får man reda på det. Jag fick skälvan. Oron fanns i bakhuvudet
och hon testades också. Mina tårar rann och jag tror att
jag skakade i hela kroppen när vi fick beskedet att hon var negativ.