24
fråga andra varför de vill. Många som stirrar i mobilen verkar inte
så intresserade av sina barn.
Jag tyckte att 70-talet var bra. Jag tycker om att se gamla filmer
från 40-talet. Jag har en helt annan tidsuppfattning och jag vet
inte om det beror på hiv; det har nog också med min personlighet
att göra. Ja, jag tänker mycket på hur hiv har påverkat mig. Det
har kanske blivit en identitetskris! Jag har funderat på att skriva
böcker, en lite spejsad om mig själv, lätt maskerad, och en annan
om njutningar i livet.
Tänker du på hur det kommer att bli när du blir äldre?
Jag är 56 år, vill jag fundera på det nu? Min mamma är 97 och jag
säger till henne att ännu är hon inte gammal. Om man är social
och lär sig nya saker och jobbar med korsord, så kan man förhoppningsvis
undvika att tappa minnet. Och när jag har förlorat minnet
är det ju borta! Min ekonomi har absolut påverkats av att jag har
hiv. Jag kunde ha tjänat mer. Nu kommer jag att bli fattigpensionär.
Jag bär på en hemlighet som jag måste förhålla mig till. När jag
träffar nya människor undrar de varför jag har förtidspensionerats.
”Det kan jag berätta när vi känt varandra längre”, säger jag. Det är
klart att de funderar. Det är svårt att leva dubbelliv; man får inte
försäga sig och man kan inte ha papper om hiv liggande framme.
Folk är fortfarande rädda för smittan och det gör att jag måste ta
ansvar och informera dem.
Efter att jag har berättat kan folk säga: ”Du vet ju verkligen hur
det är att må dåligt.” Men jag vet inte alls hur det är att må dåligt i
alla situationer. Jag känner bara till min egen situation. Jag har inte
patent på livets smärta.