41
själv, men samtidigt måste man få vara människa. Mitt liv har blivit
berikat av att jag fått hiv. Det har varit en väckarklocka.
I vilket avseende då?
Jag har landat i mig själv. Det stod redan i läkarintyg på 80-talet att
jag har en nedåtgående spiral rent fysiologiskt. Jag tog det inte till
mig när jag var 20 år. Jag fick väldigt mycket fysiska skador efter
bilolyckan, men det har jag inte riktigt velat se. Jag har inte skött om
det som jag borde. Med hiv har jag blivit mer målinriktad och med
det menar jag att jag vill få ett bra äldreliv.
Min dotter fick jag när jag var 23 år och då var jag i ett fast förhållande
med hennes pappa. Han var med om en mycket svår olycka när hon var
två år. Sedan levde jag med en annan man, som dog i en annan olycka.
Det har varit så mycket som varit hemskt. Även väninnor har gått bort.
Jag har haft svårt med närhet. Det är väl kanske därför jag har
varit ute och festat till med män som jag inte känner. Jag har haft
särboförhållanden och levt ihop med en man i åtta år, ett destruktivt
förhållande som jag lämnade. Jag har haft svårt att knyta an för jag
är så rädd att det ska hända människor något.
Har du haft något arbete?
Nej, jag har aldrig jobbat. Bilolyckan kom emellan. Min dotter har
familj och jag har varit mycket med barnbarnen, men de börjar bli
större och har inte samma behov av mig längre. Det är lite sorgligt,
men nu får jag ta hand om mig själv i stället. Jag går på rehab två
gånger i veckan. Jag försöker promenera minst trettio minuter varje
dag så att jag får lite flås.