218
Jag är drygt 70 år och har arbetat i olika chefspositioner i utlandet.
När jag blev erbjuden ett kontrakt i ett afrikanskt land tyckte
jag att det lät spännande och tackade ja. Min dåvarande fru
och hennes barn följde med, men hade svårt att anpassa sig till
miljön där nere.
Våren 1999 ville min fru åka hem. Jag hade mitt jobb, och
fritiden tillbringade jag i regel med andra svenskar och vi tog oss
ett och annat järn. Jag hade inga afrikanska bekanta förutom dem
jag jobbade med. När jag vinkade av familjen på flygplatsen kände
jag mig oerhört liten. Dels av känslomässiga skäl, med ett äktenskap
som höll på att ta slut, dels för att var jag ensam i ett land där jag
inte kände någon. Vad skulle jag ta mig till?
Skulle jag bryta kontraktet? Skulle jag börja umgås med
sydafrikanerna som satt och snackade strunt? Eller skulle jag
lära mig mer om landet som jag nu bodde i? Jag bestämde mig
för det senare.
Jag har egentligen aldrig ångrat mitt val. Det innebar att jag
började komma i kontakt med kvinnor. Nu hör det till saken att
om man är äldre, som jag var redan vid den tiden, får man respekt
för sin ålder där nere. Är man tunnhårig som jag förmodas man
också ha mycket pengar. Det innebar att man inte hade några
problem att få tag i fruntimmer. Alla älskar ju en! Jag vill inte
kalla det prostitution, utan det är deras sätt att leva och överleva.
När jag kom dit visste jag att oerhört många i landet hade aids.
Den första tiden gick jag och tvättade mig direkt efter att jag hade
hälsat på någon och tagit i hand. Det säger en del om den kunskap
man då hade om sjukdomen.
Det var flera hundra man som jobbade åt mig. Det tog några
månader innan jag förstod hur maktbalansen såg ut och hur