40
Hur reagerade du när du fick beskedet om hiv?
Jag blev helt chockad. Samtidigt hade jag känt på mig under
många år att det var någonting som fanns inuti kroppen. Nu fick
jag en förklaring. Jag trodde först att det var cancer. Jag blev hypokondrisk
och sprang över allt för att de skulle leta efter tumörer.
De avfärdade mig inte, men de missade mig. Jag hade alla tecken
på hiv, men ingen drog den slutsatsen. Efter beskedet blev det trots
allt en lättnad: jag kommer inte att dö. Jag hade ju legat där,
förvirrad och avsmalnad, och planerat min egen begravning.
När jag fick reda på att jag hade hiv fick den bli storebror till lillebror
hepatiten. De var tvungna att koncentrera sig på min hiv.
Jag hade så höga värden att de satte in behandling med en gång.
Vad visste du om hiv då?
Ingenting. Läkaren sa: ”Det du möjligen vet om hiv stämmer
inte längre. Det finns mediciner.” Nu har jag bara behov av att
ta hand om mig själv och må bra. Jag går runt med skuld och
skam, det gör jag.
Varför det?
Hade jag vetat att om man har hepatit C så är det lättare att man
får hiv, hade jag kanske varit mer försiktig. Men jag var väl bara
lite nyfiken då. Jag har klandrat mig själv. Jag har känt mig oren.
Men jag vill inte hamna i bitterhet.
Ett år efter att jag började med hivmedicinen fick jag hepatitbehandling.
Jag har haft en bra återhämtning. Jag tar hand om
mig bättre, jag har fått en knäpp på näsan. Jag har bannat mig