205
dottern berättar
Jag är 26 år och pluggar till arkitekt. Jag tror att mamma fick
beskedet när hon var på läkarbesök, antingen för en skanning eller
när hon fick reda på att hon var gravid. Så det var innan jag föddes.
Det måste ha varit oroligt för henne. Hon har sagt att hon trodde
att hon skulle dö innan hon fick se mig växa upp.
Mamma åkte hem till Sverige för att föda mig och så bodde vi
här i ett års tid innan vi flyttade tillbaka utomlands. Sedan bodde
vi där nere tills jag var fyra och ett halvt år och min lillasyster
skulle komma. Då flyttade vi till Sverige. Då hade medicinen
kommit och de behövde vara här för att få sjukvård.
Båda dina föräldrar har hiv. Hur påverkade det familjen
när ni växte upp?
Jag tror att jag har distanserat mig ganska mycket från det. En del
av mina vänner vet mycket mer om hiv och aids än vad jag gör. Det
har väl varit en försvarsmekanism från min sida att inte vilja se att
min mamma och pappa har varit sjuka. Jag vet ju att mamma har
varit påverkad av medicinen och mått illa. Det har påverkat henne
även på senare tid. Ibland känner hon att medicindosen är för stor.
Pappa har inte varit med mig så mycket under min uppväxt, så
jag vet inte hur det har påverkat honom mer än när han skulle bli
utvisad. Han var väldigt rädd att det var hans dödsdom. Men det
gick som tur var bra.