141
jag har inget emot invandrare. De enda jag tycker illa om är terrorister
och kriminella. Att man gifter sig med invandrare och försöker få hit
folk, så har det nästan alltid varit. Jag vet en dansk som är gift med en
filippinska. Det är samma sak där, han har hittat henne på nätet. Det
tycker jag inte är något konstigt.
Hur som helst kom det kärlek med i bilden. Det är som jag säger,
åldern har ingen betydelse bara kärleken finns där. Jag var
63 år. Vi gifte oss i en kyrka utanför Malmö 2013.
Först var allting bra, men sedan lärde man känna människan mer
och mer. När man är gift använder man ju inte kondom, men jag visste
inte exakt vilken sorts liv han hade levt tidigare. På sjukhuset konstaterade
de att han hade gett mig hiv. Sedan träffade han en annan och
då ville jag skilja mig.
På 70-talet bodde jag ihop med en tjej och vi hade en gård vid
havet. Förutom hästarna hade vi grisar och hundar och katter och
getter och får. Vi skötte allt tillsammans. Hon jobbade på ett äldreboende
i Lund och jag jobbade i Malmö. Det gjorde vi i åtta år när
vi var unga. Sedan skilde vi oss. Vi hade inga barn.
Då började jag märka att jag gillade killar. Det kändes mer rätt på
något sätt. Jag har haft två längre förhållanden. En av dem kom från
Iran, men han gifte sig senare med en kvinna från samma land. Det
var ett äktenskap där familjerna hade gjort upp.
Sedan dess har jag bott ensam. Jag har levt med mina djur. De har
varit min familj. Vi tog hand om morsan, min bror och jag. Vi bodde
på samma gata och skötte om henne. Vi hyrde stugor ihop på somrarna.
Sedan blev det så att vi köpte det där huset på landet och då kunde vi
lika gärna bo där alla tre. Vi var tajta. Morsan bodde där med oss tills
hon dog 95 år gammal. Då hade det börjat bli splittring mellan min
bror och mig på grund av killen som han hade hittat i Asien.