222
män trodde att om de hade sex med en oskuld kunde deras hiv
försvinna. Det var likadant i Sydafrika där de trodde att man
skulle käka rödbetor. Jacob Zuma, presidenten, var ju också
motståndare till behandling och sjukdomen spreds snabbt och
är fortfarande ett problem.
Man tappade normerna lite grann där nere. Träffade man
någon ny tjej, och visste att man var hivpositiv, använde man
kondom. Men det är klart att det också hände att man inte hade
någon. Det är svårt att beskriva, men på något vis gjorde utbredningen
av sjukdomen att man inte brydde sig så mycket. Det finns
vissa byar där mer än hälften är smittade. De som dog var yngre
människor, men det uttalades aldrig att de dog av aids. Ingen av
dem som jobbade åt mig var äldre än 35 år. Det var en generation
som var borta. Man levde i det där och det innebar att det till slut
blev en del av ens vardag.
När jag sedan kom hem mådde jag bra rent fysiskt. Problemet
var att jag kände mig utanför samhället. Mina barn hade sina
liv. Jag känner mig fortfarande oerhört ensam. Jag har etablerat
kontakt med en del äldre arbetskollegor, men jag har inte berättat
för någon av dem. Jag bär på en hemlighet. I mitt bostadsområde
finns en dam i min ålder som är intresserad av mig, men jag
håller tillbaka. Vi träffas, men jag tar inte steget. Jag är rädd att
hon ska vända sig bort från mig. Kanske skulle hon också berätta
det för andra.
Jag käkar en tablett som heter Stocrin och den kan ge mardrömmar.
Mina värden är bra, tendensen är god, men man
har konstaterat att vi som är hivpositiva löper större risk att
få åldersrelaterade sjukdomar som demens, diabetes och vissa
cancerformer. Sådant tänker jag på, till och från.