288
Som vem som helst – fast med särskilda behov
Finns det en risk att ansträngningarna att normalisera hiv leder
till att man inte längre ser det som är specifikt med sjukdomen?
Eller omvänt: kan normaliseringen motverkas av att man lyfter
fram hiv och åldrandet som något speciellt?
Fredrik Månsson, infektionsläkare på Skånes universitetssjukhus
och medlem i Äldreprojektets expertgrupp, har tankar i den
riktningen:
”Vi har ju arbetat rätt mycket med det vi kallar för normalisering
av hiv, att avstigmatisera diagnosen så att hiv inte ska ses
som skrämmande och farligt. Paralleller har dragits till diabetes,
som är en kronisk sjukdom där man genom medicinering kan
förhindra komplikationer till följd av grundsjukdomen. Det kan
bli paradoxalt när vi försöker säga att äldre personer med hiv är
som vilka andra som helst – och så kommer vi samtidigt med
budskapet att de har särskilda behov som behöver tillgodoses.
Det kan skapa en ny sorts stigmatisering och uppmärksamhet
som kanske snarare stjälper än hjälper.”
Ibland kan man teoretisera för mycket om det här, tycker
Månsson, men frågorna är komplexa samtidigt som de individuella
behoven och önskemålen är olika. Kunskapsutvecklingen
har inte heller riktigt hängt med, anser han. Det gäller både
den kvardröjande stigmatiseringen och juridiken i form av
smittskyddslagen.
”Det är svårt att översätta biologi i juridiska termer. Vi vet att
med god följsamhet i behandlingen är den praktiska smittrisken
lika med noll. Dock kvarstår så kallad skyddsplikt som ett krav
för att inte överföra hiv. Kondom är bra för att minska överföring