74
Nu upplever jag det som en tillgång att vara homosexuell
eftersom jag har vänner över hela världen och kan åka och hälsa
på dem i New York och Kanada och i Tyskland och Paris. Vi är
som en familj. Vi tar till oss andra på ett annat sätt eftersom vi
är lite utstötta och inte riktigt accepterade över allt.
Hur många vet att du har hiv?
Bara de närmaste vännerna. Man måste inse att så fort man
berättar det för någon kommer hon eller han att ha svårt att hålla
det för sig själv.
Finns det någon anledning att hålla det hemligt?
Det är rädslan för att folk ska dissa en. Jag har svarta bekanta som
inte alls kan berätta, för då blir de uteslutna ur gänget. De blir
paria. I USA pratade man om bögpesten och påstod att det var
Guds straff. Jag hävdar att det var blödarsjukan som räddade livet
på mig, för det var först när blödarsjuka fick hiv genom transfusioner
som man insåg att man måste göra någonting åt det här.
Jag ser nu också en framtid med hiv. Jag tror inte att vi ska
bo i något särskilt Hivhus – det känns inte så kul – men det ska
ändå vara hbtq-certifierat; personalen måste förstå att pojkar kan
springa in till pojkar och flickor till flickor. Vi kommer att vara
beroende av mediciner resten av livet precis som diabetikerna.
Det vi vet är att det inte finns något botemedel.
Det är viktigt att allmänvården får kunskaper, och också att
personalen fattar att vi inte smittar och att de inte behöver ha
rymddräkt. På Venhälsan håller det tyvärr på att ske ett generations