228
halsat en hel flaska vin. I fyra år gick jag omkring och var alkoholist
utan att dricka alkohol! Jag hade inget socialt liv och jag
mådde inte bra.
Till slut blev jag arg och läkaren satte in annan medicin. Den
blev jag torr av, precis som om jag hade psoriasis. Jag blev dålig i
magen, fick huvudvärk, det var en massa andra biverkningar. Jag
tänkte: herregud, ska jag leva så här? Det här var inte värdigt. Det
var ju en försämring jämfört med när jag inte medicinerade. Sedan
fick jag den som jag tar nu, Genvoya. Det är fortfarande problem
med magen, men biverkningarna är mindre.
När jag piggnade till sa läkarna att om
jag inte hade kommit in då, hade jag inte
överlevt natten. De tog säkert hundra
prover, men ingen gjorde ett hivtest.
Jag blev så ledsen när jag började med medicinerna. De gjorde
att jag plötsligt blev påmind om att jag hade hiv. Jag hade nästan
glömt bort det. I dag har jag landat. Då var det lite celibatkänsla,
men efter det här med mitt barnbarn som gick bort i cancer
tänkte jag att jag måste göra något helt annat. Jag var i Afrika i
två månader. Kärleken som jag hade fått från mitt barnbarn fick
mig att börja leva igen. Jag gick ut och festade och njöt av livet,
allt det där som jag gjorde en gång innan all sorg kom in i mitt liv.
Jag tog tillbaka livet. Det är klart att andra i min ålder undrade
vad jag sysslade med. Men det struntar jag i. Låt mig köra järnet.
Jag dejtar igen.