123
Min erfarenhet av att vara öppen har varit positiv. Men under
80- och 90-talen var det hemsk jobbigt med vänner och bekanta
i gayvärlden som blev sjuka och dog. En av mina bästa vänner
var totalhemlig med att han hade hiv, men jag förstod att det var
det han hade. Han gick bort när han var 45 år, jämngammal med
mig. Han var så hemlig att han vägrade gå till sjukhuset.
Vad har du för önskemål och funderingar kring
bemötande och vård när du blir äldre?
Man borde kunna lätta på barriärerna mellan olika sjukhusavdelningar
och olika kategorier av vårdanställda. När Sven-Olov
låg på sjukhuset upplevde jag en hierarki som gjorde mig mörkrädd.
Det verkade så fruktansvärt tungrott.
Något särskilt hivboende vill jag inte hamna på. Då blir
samhället än mer fragmenterat. Man har gjort fantastiska framsteg
med hiv på bara 30–35 år. Och vi befinner oss i en del av världen
där medicinen inte kostar oss själva någonting. Men jag tror att
kunskapen har fallit undan. Jag skulle vilja veta vilken roll hiv kan
spela för andra sjukdomar. Jag har alltid haft bra kolesterolvärden,
men ändå är en av artärerna till hjärnan helt igensatt. Varför är det
så? Jag tror inte att det finns något riktigt forskningsintresse här.
Vi måste nog först hinna bli gamla och dö så att de kan studera oss.