20
Jag är förtidspensionär och har inte arbetat sedan 1996. Jag försöker
få ihop min dag på olika sätt och det är inte alltid så lätt. Jag har som
mål att fortsätta studera på universitetet, men samtidigt behöver jag
jobb och pengar. Det är jobbigt att ha så mycket fri tid och samtidigt
sakna en helhet. Jag blir splittrad av att ha många saker på gång och
det känns som om jag skulle behöva delegera dem till flera personer.
Jag pluggade när jag fick mitt besked 1987. Då föll allting bara
samman. Jag var ute och gick på nätterna när det var mörkt så att jag
inte skulle träffa någon. Jag tyckte inte det var någon idé att betala
räkningar. Det var ingen idé att jobba eller någonting.
Vet du hur du fick hiv?
Han hette Mario. Det var i maj 1981 och jag var au pair i Frankrike.
Det var spännande att vara där! Men det här hände i Ventimiglia
i Italien, dit jag åkte på en liten utflykt. Jag tyckte att Mario var
snygg, men det var inte så bra att träffa honom eftersom han visade
sig vara drogmissbrukare. Jag följde med honom hem och där höll
de på och injicerade. Jag skulle ha fattat att jag inte borde vara där.
Själv har jag inte ens smygrökt. Men jag var ung och hade inte någon
större erfarenhet av livet. Vi hade sex en gång och jag sa väl varken
nej eller ja.
Veckan efter att jag hade träffat honom fick jag en primärinfektion.
Det visste jag inte då, och läkaren där nere visste inte heller
någonting. Sedan hände inte så mycket mer förrän 1987 när jag fick
se aidskampanjen i tunnelbanan i Stockholm – affischer med texten
”Vad gjorde jag i Madrid 1980?” och liknande – och det var den som
fick mig att gå och testa mig för att jag skulle kunna känna mig
trygg och få vetskap om att jag inte var smittad.