241
Och hur kunde du det?
Skälet var att jag i slutet på 90-talet bytte sexuell identitet eller vad
man ska kalla det. Jag upptäckte att jag ville göra någonting annat.
Det blev skilsmässa, det kom vi överens om. Vårt ställe i Värmland
har min fru kvar och hon har utställningar där på somrarna.
Hade du levt något slags dubbelliv?
Ja, i två år, det måste jag erkänna. När jag berättade hade min fru
inte märkt någonting. Hon var chockad. Jag förklarade att jag
inte hade gått och grunnat på sådant här under alla de år som vi
var gifta. Det hade kommit på slutet och det hade också överraskat
mig själv.
Jag har varken varit otrogen med kvinna eller man under trettio
års tid. Det låg inte för mig. När jag flyttade till Stockholm trodde
jag att jag var den ende mannen i hela Sverige som hade varit gift
och hade barn och som på äldre dagar börjat ett nytt liv. Men sedan
träffade jag flera gubbar med liknande omständigheter. På vår tid
var det sociala trycket och samhällets inställning annorlunda. När
jag växte upp hade vi en bög i samhället, han var frisör och kallades
för fröken Jansson. Folk flinade åt honom.
Jag har haft en trevlig pensionärstid, men nu, efter 75, känner
jag mig lite tröttare. Det är inte så angeläget att åka in till stan
varje kväll och gå på konserter och teaterföreställningar. Jag gör det
fortfarande, men inte lika ofta som när jag flyttade till Stockholm.
Jag växte upp i lilla Sunne och dit kunde man ju inte flytta som
pensionär. Även som grabb var jag familjens svarta får. Jag gjorde
smycken i koppar och tenn och sålde till mina kvinnliga klasskam