84
Minns du hur hon tog det?
Hon började gråta, det är det jag minns. Det var så traumatiserande
att jag själv har förträngt mycket. Vi var tvungna att fylla i en massa
papper ifall hon aldrig mer skulle vakna. Jag var på sjukhuset jättemycket
och sov över i någon säng där.
Vad hände när hon kom hem?
Hon har alltid varit sådan att hon ska klara sig själv. Det var mest
psykiskt, det var bra att jag fanns till hands.
Hur har det påverkat er båda?
Jag tycker att vi har kommit varandra närmare. Det är faktiskt så
att livet är kort. Jag tror att vi visar mycket mer att vi bryr oss om
varandra. Jag har peppat henne för att få henne att inte ge upp.
I början frågade hon sig ofta vad hon hade gjort för att förtjäna det
här, och jag sa att det finns mediciner och att hon kommer att leva
hur länge som helst.
Min pappa kom och hälsade på en gång. Han vet inte om att
mamma har hiv. Det är bara mammas kompis, hennes syster och jag
som känner till det, och så några från hennes kyrka.
Hur tycker du att din mamma har blivit bemött i vården?
Mestadels har det fungerat bra. De har gjort det bästa de har kunnat,
utan dem hade hon inte levt i dag. Men de har så mycket att göra att
de nog inte har tid för det där lilla extra. De som inte varit bra är
sådana som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen; jag tror inte
de förstår alla delarna i detta. Även om hon är frisk sitter det kvar
inombords. De är väldigt förminskande och nedlåtande i sitt sätt