220
Jag var helt ensam då. Jag hade ingen annan koppling till
Sverige än barnen från mitt första äktenskap. Efter att ha deppat
några dagar bestämde jag mig för att jag måste berätta för dem.
Jag ringde till min son och min dotter och de tog det på helt olika
sätt. Deras mamma, min första fru, vet inte om det här – och det
gör inte min andra hustru heller.
Den kvinna, som jag antar att jag fick det av, var den andra
eller tredje som jag bodde ihop med där nere. Jag upptäckte att
den första, den vackra, var ihop med någon annan samtidigt.
Det var inte lätt att bli av med de här kvinnorna eftersom deras
inkomster då försvann.
Det finns en utbredd vidskeplighet där
nere. Tjejen som jag tror att jag fick det
av vägrade att låta sig behandlas. Man
kunde få höra från henne och andra att
det var de vita som hade spridit det här.
2008 fick jag besked från bolaget att det inte ville förlänga mitt
kontrakt. Man hade börjat ifrågasätta varför vi vita var där.
Delvis kan jag förstå det. När jag kom dit tio år tidigare fanns
det inte så många som var utbildade, men regeringen var bra och
satsade på människor och skickade dem utomlands.
Då stack jag hem till Sverige. Men jag kände mig fortfarande
fräsch och viril och ville jobba. Efter två månader åkte jag tillbaka
på turistvisum. Jag köpte ett bolag på hyllan; en förutsättning