6
Dessvärre är inte allt lika positivt i denna framgångssaga.
Tyvärr möts denna årsrika generation alltför ofta av en ålderism,
som kan definieras som en fördomsfull, stereotyp syn på äldre
med åldersdiskriminering som följd. Den är enligt Världshälsoorganisationen
(WHO) vanligast i välståndsländerna. Sverige
ligger här i bottenligan. Det innebär att årsrika människor kan
möta missgynnande särbehandling inom samhällets alla sektorer.
Så här uttryckte nobelpristagaren Arvid Carlsson, 93 år, det i
boken Årsrika (2017): ”Vi lever i ett samhälle där vi är måna om
att utnyttja resurser effektivt. Hos äldre finns en enorm mängd
resurser tillgängliga som dessutom inte har något emot att
användas. Det är konstigt att vi i Sverige är så efterblivna och inte
inser vilket slöseri det är.”
Bland dem som lämnar arbetslivet vid 67 år eller tidigare är
det många, som uppskattar att lämna ett tungt arbete och få
mer tid för sina intressen, medan andra upplever det som att de
tvingats in i en livslång semester. De saknar den stimulans, den
struktur och det sociala nätverk som arbetslivet erbjuder. De mår
dåligt av att inte känna sig behövda.
De flesta vill bo kvar i sin gamla bostad intill livets sista dag,
men samtidigt finns det många som vill flytta till ett boende som
är bekvämare och som erbjuder social gemenskap. Här prioriteras
inte byggande av sådana boenden i tillräcklig utsträckning. Inte
heller har vi tillräckligt med vård- och omsorgsboenden för dem
som behöver hjälp dygnet runt.
Inom hälso- och sjukvården gör sig ålderismen gällande
genom förekomsten av kronologiska åldersgränser för tillgång till
olika hälsoundersökningar. Läkemedel som används av årsrika