207
Hur är det med din lillasyster?
Jag tror att hon har tagit det på ett annat sätt. Hon försöker sätta
sig in i det och bearbeta det. Hon är fyra år yngre och ska läsa på
konstskola. Många av hennes projekt handlar om hiv eller om
vår barndom. Hon är mer känslomässigt insatt. Hon har gjort ett
projekt med plåster, egna och mammas, och hon har alltid tänkt
på att inte blanda blod eller röra vid sår. Det har jag aldrig tänkt
på på det viset. Jag har inte varit rädd på samma sätt.
Har du haft någon som du kunnat prata
med om dina upplevelser?
Nej, men det borde jag verkligen ha haft med hela den här
situationen, med mamma och pappa och fängelset och allt. Det
borde ha funnits mer stöd till barnen. Jag har varit hos läkare på
undersökningar, men det blev ingen psykisk uppföljning. Jag tror
att sådant behöver bearbetas. Allt som hände kretsade ju kring
sjukdomen. Mamma har varit bra på att prata om det hemma,
men genom att jag varit instängd i mig själv hade det behövts
någon annan som jag kunde prata med.