262
Hur är det med honom nu?
Värdena hålls i schack, men man tänker på hur han bara var ett
och ett halvt år när han började med de giftiga medicinerna. När
sådant här händer ens grabb har man inte ork att ställa några
krav, och det får man betala för nu. Han verkar normal när man
pratar med honom, men emotionellt ligger han ganska långt efter.
När man själv var tonåring var man ju emot sina föräldrar i allting.
Det var svårt för mig att sätta gränser för honom. Försökte
jag vara sträng slog det bakut. Han har alltid varit mager och han
visste att om han vägrade äta, då blev jag ledsen.
Min högsta önskan var
att grabben inte skulle ha det.
När vi fick veta att han också
var hivpositiv bröt jag ihop.
Det var oerhört svårt att acceptera.
Hon som hjälpte till fick sin tjänst minskad från trettio till tio
timmar i veckan och sedan bantades den bort helt. De håller på
att montera ner välfärdssystemen för fullt. Det är de svagaste
som får lida mest. Så mycket lättare allt hade varit om hon
bara hade fått fortsätta tio timmar i veckan; så oerhört mycket
det hade betytt.