71
höll på att smälla av. Det var ju inte så jag skulle dö! När jag
vaknade upp stod syster Magnus där – blond, 27 år – och tittade
på mig. Jag hade hamnat i himlen.
Hur ser din vardag ut?
Min man och jag har varsin lägenhet, men vi bor mest hos mig.
Vi har ett litet sommarhus och en liten segelbåt. Vi har ett luxuöst
liv och vi hinner knappt träffa alla våra vänner. De flesta jag
känner är heterosexuella och har barn. Jag har en homofobisk
syster som jag inte kan ha någon kontakt med, så det familjelivet
är tråkigt.
Min man fyller 65 år och jag fyller 60, vi har levt våra liv och
nu blir det tv-tittande och familjeliv. Det första man hör när man
träffar andra i den här situationen är: ”Hur ska jag någonsin
kunna träffa någon? När ska jag berätta?” Det finns en sådan
otrolig ångest. Om jag dör före pensionen har jag ändå levt gott.
Hur gick det till när du fick hiv?
Det var inte speciellt roligt. Det var någon gång 1989–90. Jag vet
när och av vem. Jag använde kondom och hade provat att vara
både aktiv och passiv, nyfiken på allt. Kondomen gick sönder och
då tyckte jag att det var kört och så fortsatte vi utan. Det visade
sig att han hade varit i Paris en längre tid och var nysmittad, men
det visste han inte om.
Jag hade då ett fast förhållande sedan nästan sjutton år, så det
var ju inte så bra. Jag kände viss oro och beställde tid för att testa
mig. Efter tre veckor hade jag fått primärinfektionskänslan, med