282
hivpositiv. Det är enda vägen, att vi börjar synas mer så att folk
förstår att vi inte är konstiga. Vi är inga monster, vi är inte farliga.
Har äldre hivpositiva särskilda behov?
Jag är lyckligt lottad som har min sambo och min dotter och mina
barnbarn. Jag har ett bra nätverk. Många lever ensamma. Jag
skulle vilja att hivorganisationerna startade ett volontärnätverk
av personer som kan åka hem till ensamma hivpositiva människor
och vara ett stöd. Vissa saker kan vi ju påverka själva. Att förändra
hela vårdapparaten tar lång tid.
Vad är det för kunskap som behöver spridas?
Att vi är smittfria. Att vi behöver våra mediciner. Om vi blir
äldre och glömska behöver vi hjälp med det.
Alla hivpositiva har någon gång råkat ut för läkare eller sjuksystrar
som har betett sig konstigt när man har berättat. Häromåret
gick jag till vårdcentralen för att ta bort en fotvårta. När jag berättade
att jag var hivpositiv sa läkaren att han nog måste remittera
mig till en specialist. Vårtan skulle bara frysas bort, en väldigt
enkel sak! När jag råkade ut för njursten ute på stan kom ambulansen
och då viskade den ene ambulansskötaren till den andre att de
skulle ge mig sprutan i skinkan och inte intravenöst för då kunde
det bli så blodigt.
I Stockholm har 99 procent av dem som jobbar på äldreboenden
ett ursprung i andra länder, och vi vet av erfarenhet att hiv bär
på ett större stigma bland dem. Jag är osäker på om man som
undersköterska får lära sig någonting om hiv. Om jag ligger på ett