240
Jag är född 1941 och tycker att jag har det bra trots den här diagnosen
som jag fick 2005. Tre år senare började jag äta medicin.
Jag går på kontroller två gånger om året och då säger läkaren att
alla värden är bra och att vi får vara nöjda. Jag har varit gift med
en kvinna under trettiofem år och har tre vuxna barn. Så bröt
jag upp ur det förhållandet i början på 2000-talet och flyttade
till Stockholm. Då hade jag fyllt 61 år.
Vad hade du arbetat med?
Jag läste konsthistoria. Min avhandling ser ganska imponerande
ut eftersom Guldsmedsaktiebolaget bekostade omslaget. Jag
disputerade 1975 och sedan arbetade jag på olika museer. När jag
var klar med min utbildning jobbade jag ett tag som möbelförsäljare
på Nordiska Galleriet. Eftersom jag kan italienska – jag
har italienska i min fil kand och har varit mycket i Italien – fick
jag ringa dit ner och gräla på fabrikerna som inte levererade
soffor i tid.
Men sedan fick jag ett vikariat på Nordiska museet och då
fortsatte jag på museibanan. Jag var i Norrland några år och
sedan kom jag till länsmuseet i Karlstad, där jag fick hand om
konst och konsthantverk. Med tanke på min avhandling och
min talförmåga borde jag ha kunnat avancera och få ett chefsjobb,
men det blev aldrig så. Man ska känna vart vinden blåser
och kunna läsa mellan raderna och inte säga vad man tycker –
vilket jag gjorde. Det uppskattades inte.
Så jag slutade lite i förtid. Min förra fru sa: ”Hur kan du
fundera på att lämna ett fast jobb?”