285
”Bemötandet är alltid a och o när det gäller omsorg och
omvårdnad”, menar hon. ”Det bestämmer hur bra mötena blir
och hur trygg man känner sig. Det gäller förstås alla människor,
men för dem i beroendeställning är det ofta helt avgörande för
välbefinnandet och för hur – och om! – omvårdnadssituationen
fungerar”.
Hur skiljer sig hivpositivas behov från andra åldrande patientgruppers?
”Jag tror att risken kan vara stor att de får ett sämre bemötande
än andra. Det beror sannolikt på okunskap och rädslor.
Om du är rädd kommer du att hålla dig undan; det är mänskligt
och naturligt och rädd blir du av okunskap. Därför är det otroligt
viktigt att alla inom omsorgen vet hur hiv smittar och – ännu
viktigare – hur det inte smittar. Generellt är kunskapsnivån
låg, betydligt lägre än jag tidigare har trott. Det är vanligt med
frågor om smittrisk via toalettsitsar, myggor och liknande, och
oron för att själv bli smittad är stor. När vi haft utbildning inom
området har flera efteråt blivit upprörda över att de befunnit sig i
samma lokal som en hivpositiv person utan att ha fått veta det på
förhand.”
Enligt Linda Vikman finns det också personal som tycker att
anställda som har småbarn hemma inte ska behöva ha hand om
personer med hiv.
”Det där är fullständigt orimligt och onödigt”, säger hon.
”Men framför allt leder det till att de äldre faktiskt inte får möjlighet
att ta del av socialtjänstlagens intentioner om välbefinnande och ett
värdigt liv.”
Vilken sorts utbildning finns det då störst behov av?
”Som jag ser det bör utbildningssatsningar inom äldreomsorgen