170
På mitt jobb gör jag lite av varje, men jag vill inte stå i kassan
eller använda datorn. Det var min födelsedag när jag gick dit och
frågade om de hade något jag kunde göra. Jag berättade att jag
hade bott i Sverige i trettioett år och att jag inte hade jobbat på
åtta år. Jag är född 1963 och pensionär och lite trött, men det är
väldigt tråkigt att bara vara hemma.
”Kan ni hjälpa mig?” frågade jag. ”Jag kan arabiska, engelska,
svenska och lite turkiska.” Då fick jag jobba i affären och de visade
mig vad jag skulle göra. Samma eftermiddag sa jag till mina barn:
”Nu får ni ta hand om er själva för nu ska jag börja arbeta.”
Jag hade tänkt studera när jag
kom till Sverige, men det tillät de inte.
De tyckte att jag skulle vara hemma
hela tiden, för jag skulle föda barn
åt deras pojke.
Jag och min bror kom till Sverige för att gifta oss med varsin släkting.
Det var inte något riktigt äktenskap, det var inte meningen
att det skulle registreras. Så fort jag hade fått uppehållstillstånd
skulle vi ju skilja oss! Vi skulle gifta oss för att mina föräldrar
skulle kunna komma hit. Men våra släktingar här sa att jag måste
betala pengar till dem, annars skulle jag bli tvungen att åka
tillbaka. Jag visste ingenting om lagarna här. Vi bråkade och
bråkade. De lät mig inte gå någonstans utan att någon av dem
följde med och kontrollerade mig.