292
till Hiv-Sverige och berättade om sin oro inför mötet med äldreomsorgen
och för hur det skulle vara att bli gammal med hiv.
”Tänk om jag blir förvirrad och har hiv! Många hade tidigare
ställt in sig på att dö. Sedan kom medicinerna och plötsligt skulle
man leva igen. Många frågor handlade om demens och om hur
andra mediciner kommer att fungera ihop med hivbehandlingen.
Vem ser till att jag tar medicinerna om jag glömmer dem? Det är
enkla saker som borde fungera, men för den här gruppen fanns nu
en ny insikt om att man skulle bli äldre”, säger Peter Månehall.
Han fick också frågor från vården: Hur ska vi hantera detta?
”Personal kontaktade oss och berättade att de inte visste
någonting om hiv.”
Vilka krav kan man då ställa på sjukvården och äldreomsorgen?
”Alla har rätt till en jämlik vård. Man kan kräva ett bra
bemötande och att de ska ha en grundläggande kunskap om att
detta är en kronisk sjukdom och om hur den överförs. Det finns
fortfarande en syn på hiv som en skyll-dig-själv-sjukdom och det
är lätt att själv förstärka stigmat om man blir illa bemött.”
Förutom behandlingen och bemötandet är det viktigt att uppmärksamma
den psykiska hälsan. Även om det numera finns väl
fungerande medicinering kan ett liv med hiv skapa olika former
av stress. Hiv-Sverige har genom sitt opinionsarbete sett till att
hiv nu inkluderas under avsnittet Äldre personer med många sjukdomar
i den nationella kvalitetsplanen för äldreomsorgen från 2017.
”De som lever med hiv står redan vid sidan av samhället på
grund av förutfattade meningar och okunskap om vad det är för
slags sjukdom”, menar Peter Månehall. ”Det finns fortfarande
en hel del skräck. Aidskampanjernas budskap från 1980- och
90-talen lever kvar medan de kampanjer som gjorts senare inte