286
börja närmast den det berör, det vill säga den äldre individen. Det är
där utsattheten och beroendet är som störst. Att bli väl bemött och att
känna sig trygg, inte minst i kontakt med myndighetspersoner och
omvårdnadspersonal, är centralt för välbefinnandet. Äldre personer
som lever med hiv har inte sällan erfarenheter av att bemötandet
inte varit det önskvärda. Det kan ge ökad känslighet på samma sätt
som när personer som blivit utsatta för övergrepp blir mer känsliga
för beröring eller tonlägen. Behoven skiljer sig kanske inte så mycket
mellan äldre med och utan hiv, men det kan finnas en skillnad i
sårbarhet.”
”Det viktigaste är empatisk förmåga”
Niklas Bjurström i Äldreprojektets expertgrupp är socionom och
har tidigare varit utredare hos Socialstyrelsen av äldreomsorgen och
psykisk ohälsa bland äldre. Han ställer sig frågan: Varför vill vi leva
längre? Han menar att förlorad livslust är den dödligaste sjukdomen
– många ger helt enkelt upp. Ett ”äldrevänligare” samhälle skulle
enligt Bjurström förbättra möjligheterna att behålla livslusten.
”Jag brukar ibland citera geishan som för tusen år sedan skrev
Kuddboken, världens kanske första roman. Hon satt instängd med
lindade fötter och bara väntade på att kejsaren skulle vilja ha besök
av henne. En dag vaknade hon och tyckte att livet var utan mening.
Hon ville dö. Men lite senare den dagen hittade hon papper och
pensel och då fann hon ett innehåll i vardagen. Och det är just det här,
att hitta penseln och pappret, som vården bör hjälpa till med.”
Det här är några av Niklas Bjurströms förslag till förbättringar
av bemötandet och omhändertagandet: