156
Jag har sjukersättning, men min man jobbar heltid. Han fick sin
diagnos för bara ett år sedan. Då hade han gått med det ganska
länge så han var rätt dålig vid det laget. Vi har varit gifta sedan
2002. Vi träffades på hans födelsedag och några veckor senare
flyttade han hem till mig.
För sju år sedan fick jag hivmediciner som när de kombinerades
gjorde att jag fick lipodystrofi. Det innebar att fettet omfördelades
i kroppen så att det mesta av underhudsfettet försvann och lade
sig på magen i stället. Jag har gått igenom alla möjliga tester för
hormonstörningar och annat och min kiropraktor säger att jag
måste se till att få bukt med det här, för övervikten på framsidan
påverkar min rygg och hållning och allting. Det har gjort mig lite
desperat eftersom processen fortsätter.
För min del blev det liksom aldrig riktigt av med någonting i
tillvaron. När jag var ung hade jag tillfälliga jobb, på slakteri och
på Djurgårdsfärjorna. Jag reste till Indien och Sri Lanka och var
borta halvårsvis. Jag tänkte att jag skulle bli industridesigner och
gick på folkhögskola, men när jag sedan inte kom in på Konstfack
direkt brydde jag mig inte om att söka fler gånger. Ett tag jobbade
jag på rekvisitaavdelningen på Dramaten. Sedan höll jag på med
telefonförsäljning. Så ringde Jon Voss och frågade om jag ville
vara med och starta tidningen QX. Där jobbade jag några år med
distribution och annonsförsäljning.
Min mamma dog tidigt. Hon lämnade efter sig lite pengar och
då förverkligade jag barndomsdrömmen att åka till Australien.
Man kunde ju inte missa att ta vägen förbi San Francisco! Det
här var 1998–99. Där skulle jag bo hos en gammal pojkvän, men
han jobbade hela tiden och jag gick mest omkring och tänkte
på min mamma.