173
hade sagt upp min lägenhet och meddelat mitt jobb att jag hade
slutat. Jag ville inte bo hos hans föräldrar, så jag sov över hos hans
syster i samma trappuppgång. När jag skulle hämta min son på
morgonen var varken han eller min man där. Av min svärmor fick
jag höra att han hade sagt att om jag åkte i väg skulle jag inte få
se min son igen. Så jag stannade ett tag hos hans syster och sedan
hittade jag en egen lägenhet.
Sedan fick ni ett barn till. Hur kom det sig?
Min man ville egentligen inte ha barn. Jag ville ha ett barn till
för min pojkes skull. Jag visste att jag var smittad, men jag visste
inget om hiv på den tiden. Om jag dog skulle min son få leva hela
livet ensam. Vart skulle han ta vägen? Jag sa till min man att han
måste hjälpa mig. Min man sa att barnet kunde bli smittat. Jag sa:
”Det är Gud som bestämmer, inte du.” Så jag blev gravid.
Sedan fick vi tag i en lägenhet tio minuter från hans föräldrar,
och varje morgon kom de hem till oss och drack kaffe. De var hos
oss hela tiden. Det var jättejobbigt och till slut orkade jag inte
längre. Jag tänkte att jag måste flytta någon annanstans. Då hittade
jag stället där jag bor nu.
Tar du hivmedicin?
Ja, och jag har inte märkt några biverkningar. Läkarna har sagt
till mig: ”Du är en vanlig människa nu.” Jag har levt med hiv i
mer än trettio år. Jag är inte orolig, jag tänker inte på framtiden.
Det är Gud som bestämmer, inte jag.