179
Jag har inte upplevt några problem med omgivningen. Om det
kommer på tal när man diskuterar hälsa och sjukdomar har jag
inte svårt att säga att jag lider av en kronisk sjukdom. Någon har
sagt till mig: ”Jag trodde inte att du var en sån.” Då skrattar jag
lite. ”Vad menar du med ’en sån’?” ”Jo, men du stämmer inte in
på en person som har hiv.” Det syns inte alltid på utsidan …
Man ska inte låta det falla i glömska. Sjukdomen finns, den
är allvarlig. Även om det finns mediciner ska man inte tappa
respekten för den. Den inkräktar på ens vardagliga liv. Man
måste ha koll på vad man stoppar i sig, det är ett pysslande att
planera för allting. Man hålls vid liv på ett artificiellt sätt. Det är
lite oroväckande att man är ute och trevar och inte riktigt vet hur
medicinerna påverkar åldrandet.
Om man ska vrida och vända på det hela kan man samtidigt
säga att man lär sig att värdesätta saker och ting på ett lite annorlunda
sätt. Förut tog jag så mycket för givet. Det gör jag inte i dag.
Saker och ting kan drabba vem som helst.