281
Den fanns inte på apoteket. Det är när man börjar ta medicin
som man fattar att man är sjuk. Nu har jag två tabletter som
innehåller tre olika preparat. Jag tar dem bara en gång om dagen.
Tidigare var det två gånger om dagen och det var ganska stora
tabletter med konstig självlysande färg. I början, och så är det
nog för de flesta, fick jag ont i huvudet och magen satte i gång.
Allt kom på en gång; jag var på behandlingshem när jag skulle
börja käka mina mediciner, jag hade ingen lägenhet, allt såg
väldigt mörkt ut.
Fick du något stöd?
Tolvstegsprogrammet mot beroendet hjälpte mig. Den sjuksyster
jag hade på Karolinska var underbar. Henne satt jag och grät
hos. Hon lyssnade och kramade mig. Jag kände mig så äcklig vid
den tiden, nästan giftig. Min dotter kom och hälsade på mig på
behandlingshemmet och när hon åkte därifrån fick jag världens
ångest över allt jag hade raserat. Hon skrev till mig och sa att
hon älskade mig oavsett vad jag hade gjort. Det betydde otroligt
mycket för mig. Sedan började jag gå på Noaks ark. Där höll jag
mina föreläsningar som också blev lite terapeutiska.
Nu är du över 60; hur funderar du kring framtiden?
Jag funderar mycket på forskningen som säger att vi kanske
drabbas av åldersrelaterade symptom tidigare än andra. Det blir
lätt att man går och känner efter! Jag är lite orolig för det och för
ekonomin, men det är väl alla som snart ska gå i pension. Det har
varit en process för mig att bli mer och mer öppen med att jag är