193
fadersgestalt för mig. Men det var inte det jag sökte. Jag har haft en
alkoholiserad mamma vilket gjorde att jag växte upp snabbare än
mina klasskamrater. Jag tog hand om henne, jag lagade maten och
städade och fixade hemmet. När jag flyttade till pappa, sa han: ”Nu
får du skaffa jobb och betala hyra, därmed basta.” Jag fick ta hand
om mig själv på båda ställena, med skilda utgångspunkter.
När jag träffade min man flyttade jag hemifrån. Vi blev ett
stabilt par från första dagen. Vi träffades när jag låg i lumpen. Han
hade eget företag och ekonomin var väldigt bra ett tag. Vi byggde
ett hus som blev alldeles för stort för oss. Vi tog på oss en alldeles för
stor smoking i guldlamé. Vi är egentligen mer den typen som sitter
i soffan och dricker te, men vi drogs med i fastighetsbranschen och
när bubblan sprack stod vi där med noll kronor och ett stort hus.
Sedan flyttade vi till en plats på landsbygden. Här var folk mer
jordnära. Vi bodde tillsammans i samma hus i sexton år, men det
var besvärligt och vi var med om två konkurser. Kronofogden har
stått vid ytterdörren. Men vi har betalat våra skulder och jobbat
vidare.
För ett par år sedan fick min man problem med hjärtat och gick
igenom en stor bypass-operation. Sedan åkte han på en blodpropp i
hjärnan och fick två strokes till. Till slut orkade hans kropp inte mer
och han avled.
Just nu lever jag en dag i taget. Jag vet inte vad som händer i
morgon. Jag hade länge tänkt att på min femtioårsdag skulle vi åka
jorden runt, men sedan insåg jag att vi aldrig skulle få ihop tillräckligt
med pengar. Och sedan opererades min man och hamnade på
sjukhus. Så då fick jag fira födelsedagen ensam hemma i vardagsrummet
med vitt vin och en chokladask.