232
Jag är 74 år och pensionerad sedan tio år. Jag lever lugnt och sansat
och går på gym tre gånger i veckan. Jag försöker vara ute i naturen
när det är fina dagar. Jag har en särbo som jag träffar på helgerna.
Var har du arbetat?
Jag var tågmästare i tjugofem år. I dag heter det tågvärd och
utbildningen är kortare; man gör inte så mycket annat än kollar
biljetterna. Det var roligare förr. Längre tillbaka jobbade jag med
lite av varje: brevbärare, chaufför, betongarbetare, taxichaufför,
bilmekaniker. När jag gick på verkstadsskolan tyckte han som höll
i bilmekanikerkursen att jag skulle bli konstsmed.
Så det har varit ett brokigt liv med flera förhållanden, men det
tog lång tid för mig att hitta en kvinna som jag känner att jag trivs
med. Det är min största glädje i dag, att ha träffat en människa på
ålderns höst och känna att man har en jämlike. Vi bor inte ihop,
men träffas på helgerna. Hon är med i en pensionärsorganisation
och jag har min träning, och vill vi träffas i veckan är det bara att
åka till varandra.
Hur träffades ni?
Det var ren slump. Jag fanns på en dejtingsajt och träffade olika
kvinnor, men oftast blev det bara en gång. Man känner ganska fort
om det stämmer. Sedan var det en kvinna som skrev att hon hade
en väninna, som hade sett min bild på sajten och tyckte att jag såg
trevlig ut. Jag fick hennes telefonnummer och på den vägen är det.
Vi träffades och tycke uppstod. Det är över tre år sedan. Fantastiskt,
vi var över 70 år båda två. Helt otroligt!