243
startades en studiecirkel i italienska. Jag köpte en enkel kursbok och
kämpade på. Två av mina tre bröder blev läkare och det tyckte jag
var fantasilöst, så jag gick i stället latinlinjen i Karlstad. Där fanns ett
litet dominikanerkloster och där fortsatte jag att läsa italienska hos
en italiensk nunna. I Uppsala tog jag två betyg i italienska vid sidan
om konsthistorien.
Efter ett tag stannade bilen plötsligt och
in hoppade tre andra karlar som började
slå på mig och bråka. De for i väg med
mig och rispade mig i halsen med kniv.
Jag var kidnappad!
2002 träffade jag en kille som gick en frisörutbildning i Karlstad. Vi
träffades på en nätsajt, han hade en fin bild på sig själv och kallade sig
för Angel Boy. När jag upptäckte att han var från Karlstad skrev jag till
honom och vi började umgås. När han fick jobb i Stockholm sa jag till
min fru att det var dags att bryta upp. Han och jag bodde ihop i ett år,
men det gick inte. Vi var för olika. Jag har levt ensam sedan dess.
När jag slutade på museet började jag åka runt i landet för att
försöka placera min frus mönster i lampaffärer och tygaffärer och
presentbutiker. Vi gjorde plywoodbrickor med mönstertryck och
lät sy dukar och tabletter. Varannan vecka var jag ute och sålde och
varannan vecka satt jag hemma och ringde olika affärer. Och så tog
jag kontakt med olika karlar också. Man var ju yngre och piggare
på den tiden. Det var de där dubbellivsåren.