192
Mitt yrkesliv har gjort att jag inte velat gå ut och berätta. Samtidigt
är jag en ganska öppen person, i mitt sätt att leva, att jag är gay, att
jag har en sjukdom – men jag talar inte om vilken sort det är.
Tillsammans med min man drev jag en affärsverksamhet i
femton år. Det var mycket arbete och jag orkade till sist inte mer på
grund av min sjukdom. Jag jobbade mest dygnet runt. Man får väl
säga att jag är arbetsnarkoman, och att det också har blivit ett sätt
att handskas med andra saker.
Läkaren som gav mig rätt medicin sa att jag
kunde komma till honom med alla sorters
problem. Läkarna i dag är mer motvilliga.
De kan lämna ett oroväckande besked
på fredagen och lägga på luren och så
sitter man där hela helgen med sin oro.
Hiv har jag haft i 29 år, så jag tänker egentligen inte på mig själv
som hivpatient. Det är mina andra sjukdomar som hindrar mig. Jag
har haft hiv mer än halva mitt liv och jag hade samma man nästan
lika länge. Jag blev hivpositiv, men inte han. I och med att jag äter
medicin blev han inte smittad trots att vi hade oskyddat sex.
Mina föräldrar skilde sig när jag var fyra år och då följde jag med
mamma upp till Norrland. När jag var 16 år flyttade jag ner till min
pappa i Stockholm. Jag har haft väldigt dålig kontakt med min far
och folk har väl trott att min man, som var arton år äldre, var en