59
Han lade locket på. Min mor kunde jag ändå prata om känslor
med, men min far var en bister och sträng person.
När jag fick hivbeskedet fanns inga mediciner, men mina värden
var stabila. Jag kunde börja skönja 50-årsdagen. Precis när jag
hade fyllt jämnt började jag ta medicin varje morgon, det var runt
1995–96. Bussresan till jobbet tog trekvart och när jag kom fram
fick jag rusa in på toaletten. Magen var i olag och så höll det på i
några år. Sedan kom bättre mediciner. Jag hade en del sidosjukdomar.
Jag fick bältros ett par gånger, först på magen och sedan i
ansiktet, men jag jobbade ändå.
Hur jag ser på framtiden? Vad är medellivslängden för en
man? Den är 80 år ungefär. Då har jag mindre än tio år dit, men
det kan man inte gå och tänka på.
Jag är opåverkad av min hiv. Det är märkligt. Jag frågar mig:
varför har jag haft sådan tur? Jag har pratat med mina läkare om
det och de säger att det ofta är genetiskt betingat. Min mamma
blev 96 år och min far 89 trots att han rökte trettio cigarretter
om dagen. Det kan också vara så att jag har träffat på en snäll
virusstam, som inte har varit lika ettrig som många andras.
Jag tror att jag har en bra livsstil; jag rör mig mycket, motionerar,
äter inte för mycket, dricker aldrig läsk. Det enda dåliga
jag gör är att ta mig en hutting varje dag, jag dricker en öl varje
kväll och min fru tar ett glas vin. Det tror jag inte alls är skadligt
när man är 70 plus. Det är livskvalitet. Jag är en äldre man, det
är jag, men jag tänker inte på min ålderdom. Jag tänker på nuet.