213
att komma hem. Jag kunde vara anonym, fast inom gayvärlden
är man ändå inte speciellt hemlig. Nuförtiden går jag inte ut lika
mycket, men jag träffar människor som har varit igenom samma
saker som jag. Vi pratar om sjukdomen och om våra minnen.
Jag är lite av ensamvarg och inte ett
dugg rädd för att vara för mig själv,
bara någon tar hand om mig när jag blir
gammal så att jag får mat och medicin.
De senaste åren har jag haft så bra värden att jag inte behöver
ta de stora proven mer än vart tredje år. Jag har inga problem
med tänderna. Att jag blivit tjockare beror på att jag i stället för
alkohol har vräkt i mig godsaker. Det har blivit mycket fika och
bakelser. Jag tyckte väl synd om mig själv. Jag är en beroendemänniska;
det gäller även sex och träning och mat och godis. Jag
kan inte göra lite av någonting. När jag gick i skolan smög jag
undan, men senare har jag velat synas. När jag började dricka
släppte blygheten.
Jag ångrar inte den livsstil jag har haft. Inte ett smack. Jag har
haft otroligt roligt. Varför ångra saker som man har gjort? Det är
därför jag är den jag är i dag. Jag har växt som människa.
Nu har jag femton år kvar till pensionen. Min man är äldre
så det här med döden måste man ha med i bilden. Om han går
bort behåller jag lägenheten för ett sådant billigt boende hittar
jag inte igen. Men min förhoppning är att kunna åka utomlands