221
för att få arbetstillstånd. Jag var nu chef för ett företag som bara
existerade på pappret. Under ett år tjänade jag ingenting, så alla
mina besparingar gick åt. Jag hankade mig fram. Till slut fick jag
ett nytt chefsjobb. Då är vi framme vid 2014. Jag började bli lite
till åren kommen. Samtidigt hade min dotter fått barn och de
tyckte att morfar borde visa sig i Sverige någon gång.
Det var rätt jobbigt att lämna mina vänner där nere. Två
tjejer var ekonomiskt beroende av mig. De hade sina barn och
sina föräldrar, så deras extended families kostade rätt mycket. Jag
försörjde tjejerna, men jag försökte undvika att lägga ut en massa
pengar på deras omgivning. De ville ju att man skulle bygga hus
åt dem och så vidare.
När jag fick min hivdiagnos trodde jag inte att jag skulle överleva.
Jag började åka till Sverige några gånger om året, och det
var så jag kom i kontakt med infektionskliniken som satte mig på
medicinering. Jag hade haft kontakt med en relativt bra läkare där
nere. Hon hade blivit utsedd av regeringen att vara koordinator
för bekämpningen av aids i landet. Men precis som många andra
trodde hon starkt på naturmediciner och sa att jag skulle försöka
undvika annan medicinering så länge som möjligt. Jag fick en
massa piller och flaskor som skulle hjälpa mig. Men inte hjälpte
det. Mina värden försämrades lik förbannat.
Det finns en utbredd vidskeplighet där nere. Tjejen som jag
tror att jag fick det av vägrade att låta sig behandlas. Man kunde
få höra från henne och andra att det var de vita som hade spridit
hiv. Jag fick flera gånger beställningar på havsvatten när jag åkte
till grannlandet på affärsresor eftersom folk trodde att det kunde
bota sjukdomen. En av damerna som jag var ihop med hämtade
hem fem flaskor vatten som skulle hålla andarna borta. En del