280
Jag bestämde mig ganska tidigt för att jag ville komma ut ur
garderoben. Jag tänkte också på min dotter; om jag går runt och
skäms för mig själv kommer hon att växa upp med skam. Jag var
uppväxt med en pappa som jag skämdes över och det har påverkat
mig väldigt mycket. Det är kanske därför jag inte heller vill dölja
att jag är hivpositiv.
Först hade jag hand om min dotter hundra procent, men sedan
blev det varannan vecka. Varannan vecka var jag ute och festade.
I utelivet var det mycket alkohol. Så är det fortfarande; det är en
köttmarknad. Man går på disco för att hitta någon. Det var det
jag ville göra, hitta någon att kanske bli kär i. Utelivet var skojigt
på sitt sätt, men det var ju väldigt ytligt. Hela gayvärlden har varit
mycket sexinriktad. I dag kan jag tycka att väldigt många har ett
sexmissbruk. Homosexuella har väl också någon sorts försenad
pubertet. Själv använde jag sexet för att dämpa min ångest.
Vad bestod den ångesten av?
Det handlade både om homosexualiteten och om min barndom.
Det fanns en skam över att vara annorlunda. Som homosexuell
måste jag vid varje nytt möte fundera över om jag skulle berätta.
Vågar jag vara mig själv på mitt nya jobb? Där kommer ju även
hiv in.
Jag har två kroniska sjukdomar, jag är alkoholist och narkoman
och så är jag hivpositiv. I dag vet jag att missbruket är en
livslång, kronisk sjukdom. Och jag kan inte sluta ta mina hivmediciner
för då dör jag.
Jag blev smittad med multiresistent virus, men sedan lyckades
min läkare hitta en medicin som fick beställas direkt från fabriken.