121
Det är något av det bästa jag har varit med om! Jag fick lära mig att
slappna av och återfå lite energi. Sedan kom jag tillbaka till jobbet.
Jag fick beskedet en mycket vacker, solig
vårdag. Klockan var halv tolv. Jag vet
precis vilka jag mötte på väg till sjukhuset.
Jag minns precis hur den dagen var.
Då hade jag träffat Sven-Olov på ett gaydisco i Malmö. Jag
berättade för honom att jag hade hiv och det blev mycket samtal
om livet och döden. Men vi hade båda hittat rätt och så förblev
det i trettio år. Han höll mig faktiskt under armarna de där
första tio åren. När vi träffades var han stadsträdgårdsmästare
i Ronneby. När jag återvände till Prag, där jag var med om de
första stapplande stegen på demokratins väg, när Havel valdes
till president, kom Sven-Olov ofta ner och hälsade på. 1992
packade vi in alla mina pinaler i en van och sedan flyttade vi
ihop för gott i Malmö.
Med alla mina krämpor, med hjärnblödning och stroke
och högt blodtryck, hade vi trott att det var jag som skulle gå
bort först. Sedan fick Sven-Olof en tumör i lungan. Vi reste
ner till vår lägenhet i Las Palmas och läkaren sa att det skulle
vara bra med sol och värme efter alla behandlingar. Men vi fick
flyga hem akut och de sista veckorna gick det väldigt snabbt.
Under hans sjukdomstid var det jag som fick hålla honom under
armarna. Han gick bort efter midsommar 2017.