206
Har du kontakt med honom?
Ja, ibland skajpar vi. Jag var där nere i maj 2017. Han mår
bra nu, med jobb och flickvän. Han mår bättre än han hade
gjort i Sverige.
Hur mår din mamma?
Bra, tror jag. Hon har lite svårt att släppa in folk. Det är inte för
att hon skäms över att vara sjuk, men hon är ganska bra på att ta
på sig martyrrollen. Hon har svårt att låta folk komma nära och
låta dem hjälpa henne. Så det är tur att hon har sin sambo nu!
Dessförinnan var det väldigt ensamt för henne.
Har du några funderingar kring vilken sorts
vård hon kan behöva i framtiden?
Min morfar är väldigt virrig nu och vet inte riktigt vad han gör.
Om det skulle hända med mamma måste vårdpersonalen vara
medveten om riskerna. Samtidigt måste man få bort stigmat så
att de som har hiv får den hjälp de behöver. Men det var värre på
90-talet. Det måste ha varit ovärdigt och hemskt med personal
i skyddsdräkt.
Det hela har nog påverkat mig mer än jag tror. Jag stängde in
mig och har precis som mamma haft svårt att dela med mig av
saker. När vi var barn sa hon aldrig att vi skulle hålla det hemligt,
men ändå fanns den där känslan av att man inget skulle säga.
Jag kommer ihåg att jag berättade för mina närmaste kompisar
i fjärde klass och då ringde deras föräldrar hem till mamma och
ville veta om det var sant. Då skämdes jag jättemycket.