138
Jag köpte min första häst när jag var i 18-årsåldern. Honom behöll
jag hela hans trettioåriga liv. Min första hund köpte jag redan när
jag började jobba, då var jag 16 år. Sedan har jag i princip alltid
haft hund: pudel, schäfer, gråhund, jack russell.
Vi var hästälskare i familjen. Jag var minst och min far satte
upp mig på hästryggen när jag var åtta år. Han jobbade på
Jägersro, inom travet. Där fanns galopp också och jag fick sitta på
en derbyvinnare som hette Orm, och sedan var det klippt. När
min första häst dog slutade jag med hästar, men hundar kan jag
inte leva utan. Hur många katter jag har tagit hand om, det vete
hundan, men det är många. De har fått ett bra liv hos mig.
Jag har alltid varit liten och smal och när jag var jockey vägde
jag 48 kilo. Man får hålla i gång så att man orkar. Det gäller att
kunna stå i den där ruschen. Det går ju rätt fort. Det är tretusen
meter och låren ska hänga med. Jag tävlade på Jägersro och i
Danmark och lite över allt. Dagen var aldrig slut förrän vid
tiotiden på kvällen, efter jobbet skulle man hem och rida hästar.
Men det orkade man, då var man ju ung.
Nu har jag skaffat lägenhet, men dessförinnan bodde jag hos
min bror i ett hus på landet. Han är gift med en asiat, en filippinare
som vill bestämma allting. De träffades på nätet. Han ger min
bror direktiv om vad han får och inte får göra. Min bror gör allt
som han säger. Han får inte prata med mig, för då blir den här
killen svartsjuk och tycker att jag tar för mycket tid från dem.
Han är bara 25 år och min bror är 63. Det blir lite far och sonrelation,
kan jag tycka.
Min bror och jag köpte det där huset tillsammans för fjorton
år sedan. Men så småningom skulle filippinaren komma till Sverige
och då ville jag inte bo kvar. Huset ligger mitt ute i skogen.